Ja, det är väldigt få gånger som jag bara precis vill trolla bort en dag, *poff* borta som jag känner just denna dagen. Det känns tufft...Har varit hos min advokat. Det drar upp mycket känslor och tankar kring tvistemålet. Blir extra känslig när det handlar om mina två äldsta döttrar.
Jag undrar när i tiden ska detta (för mig) otroligt omogna beteende från vuxna människor upphöra. Och börja gemensamt ta ansvar som förälder/föräldrar...oavsett ens personliga åsikter om varandra.
Det är så tråkigt när barn känner att dom behöver välja sida...det är inte så det ska vara. Det är inte rättvist.
Men det gör mig inte förvånad överhuvudtaget att det inte sker en förändring på andra hållet exp när man väljer att hålla hårt om en stridsyxa och inte vill släppa taget om den för att istället begrava den och hitta problemlösningar. Det enda jag vill är att få vara delaktig och få upprättelse...Jag är inte den samme som jag har varit, även jag varit stridslysten. Jag har själv kommit fram till att det kommer man ingenstans med alls. Det tenderar bara till att problemen blir större och större.
Ja, jag har varit extremt sjuk...och det kan drabba vem som helst.
Jag hade jätte svårt att acceptera att jag blev sjuk själv.
Men som sagt i dagens läge kan jag titta tillbaka och kan inte förstå att det har hänt mig. Det är som om att det är en berättelse om en helt annan person och inte jag.
Det är en märklig känsla det där och svårt att förklara.
Jag saknar dom så oerhört mycket. Det finns så mycket som dom inte vet. Men för min del så är det vuxensaker. Men man önskar att dom viste sanningen.
En tanke som slår mig många gånger är har det gått så långt att dom inte ens tänker på mig längre? Älskar dom mig?
Jag tog ett hårt beslut för mig själv att inte höra av mig längre...kanske för att se om dom själva vill ta upp kontakten självmant.
För sista kontakten slog mig så hårt i hjärtat....något som jag aldrig trodde jag skulle få höra. Där nåde jag en gräns...Jag tänker inte ge upp dom. Men just dom meningarna gjorde så att mitt hjärta brast.
Det fick mig att känna mig värdelös, oviktig, oälskad, obetydlig och överflödig.
Av mitt eget kött och blod.
Jag måste fortsätta framåt...då jag har hur bra som helst samarbete med min sons pappa och minis pappa.
Vi har inga problem att samarbeta och göra det som är rätt. Eller prata med varandra om det är något som gäller dom två.
Jag önskar inget heldre än en lösning...Dom fattas mig...Jag vill finnas där i vått och torrt. Jag älskar dom så och hålet i mitt hjärta kommer vara kvar ända tills det sker en positiv förändring i rätt riktning när rätt värderingar lärs ut på ett vuxet och moget sätt. Jag vill säga så mycket...men jag kämpar fortfarande för dom även fast det inte är något dom kan se.
Annars hade jag kapitulerat för länge sedan i tvistemålet.

Mamma älskar er!

Har suttit och pärlat armband hela förmiddagen tillsammans..
Hade bestämt med grannarna att vi skulle ta oss en båt tur i kanalen upp och ut på havet en sväng.
Men båten ville tydligen inte det...men vi ska se om den går igång i morgon fm med nytt batteri å lite startspray på det...så får vi se?
Det har varit riktigt fint väder dom sista dagarna. I morgon åker nog L hem...men jag hoppas att han åker på söndag istället. Det är jätte jobbigt varje gång man får stå och vinka av den människan man vill spendera alla dom gråa trista dagarna med även de ljusaste med. När man kan dela de grå dagarna så att dom blir ljusa och aldrig tröttnar på sällskapet, det säger en hel del.
Längtar efter dagen då han stannar...stannar där han känner sig hemma och sedd.
Här finns det vänner här finns det kärlek, här finns en som vill vara vid hans sida genom vått och torrt.
Jag älskar dig så...
Jag saknar dig redan fast du inte ens har åkt din väg än...
Sen åter till sin vardag med att börja räkna ner dagar tills vi ses nästa gång.
Det är tur att jag har min mini varannan helg. Skulle villja ha henne mer än så.
Men det kommer att lösa sig med tiden det med hoppas jag.
Nä, nu ska vi pärla ihop ett till armband sen blir det lite idol. Se om M har en chans kvar att stanna i tävlingen. Får han wildcard så kommer jag fortsätta att titta på idol...måste ju stötta honom. Jag vet hur duktig han är och hur bra det kan gå för honom om han hittar rätt låt. Men jag tror ändå att han har en ljus framtid som väntar. Han är sjukt duktig men ser hur nervös han är.
Nervositeten kommer ju skalas av mer och mer det tror jag. Då kommer det att gå bättre och bättre.
Man vill ju höra nått nytt...en ny art som juryn sa...

Kram Vega

Vill bromsa tiden ett litet slag.
Snart åker L hem...Sen syns vi inte för än till jul kanske?
Att ha ett långdistansförhållande har både nackdelar och fördelar.
Nackdelar:

Ensamheten är väl jobbigast att boxas med.
Närheten och intimiteten finns ju bara där när han e här...så det boxas man åxxå med. Sen är det ju väntan och längtan efter när det finns en möjlighet att flytta ihop. Det är ju så mycket som ska fixas och donas med. Jobb, försäljning av bostad kanske ? Ny bostad, flytt, när kan man börja planera?
Den dagen vet jag inte när den kommer....eller om den kommer?
Jag står redo närsomhelst....helst igår helst nu helst nu!
Det vet han, tror jag!

Framtida fördelar:

Det öppnar ju många möjligheter för barnen. Mini kan få växelvis boende som hon har högst upp på sin önskelista. Vi kan hitta en större bostad lättare. Två inkomster som betyder att man inte behöver leva på existens minimum. Sen om man har delad eller gemensam ekonomi spelar inte mig någon roll. Man får det att fungera hur man än gör.

Framtida Nackdelar:

Har jag inte så mycket att komma med?
Som sagt så måste man nog respektera varandra om man behöver lite space....Man får vara uppmärksam på varandra och se lösningar istället för problem. Och försöka att inte börja ta varandra föregivet. Det är väl den största boven i förhållanden. Och att man glömmer bort att avsätta tid till varandra och rå om varandra.
Man får ej heller glömma att berätta för varandra hur mycket man uppskattar den andre och hur mycket man älskar den. Även om detta låter lite knäppt men berömma varandra dagligen för små kanske för dig vardagliga saker....typ...vad fint du har bäddat sängen, så fint av dig att du tömde diskmaskinen. Tack för att du dammsugade här det blev fint.
Man lyfter varandra på detta sättet.
Det finns tre bra små meningar som är så betydelsefulla det är:

Se mig
Hör mig
Rör mig

Om man förstår dom orden och utövar dom rätt mot sig själv o mot andra så klarar man sig igenom mycket.

Nä nu ska jag ta å pallra mig ut med hunden.

//vega

Min bröstkorg är tom
Du stal mitt hjärta
Nu har jag kommit för att säga dig,
Behåll det älskling!
Det är en gåva från mig
Som jag hoppas att du aldrig
Ska tröttna på...

Ja, kort dikt!
Men väldigt tydlig och lätt. Få ord som förklarar så mycket mer än en längre novell eller så.
Kärlek är så viktig.
Det är så otroligt viktigt att försöka dagligen att berätta för dom man älskar hur VIKTIG deras roll är i ditt liv.
Man vet aldrig hur länge man får ha kvar någon vid liv i sitt liv.
Så värdera livet tiden och kärleken.

//vega

Tidsperspektiv
Tålamod
Förståelse
Ord och handling
Lånad plats

Vad är möjligt i nu läge. Jag annser att allt är möjligt att genomföra bara man tar tag om stafettpinnen och börjar loppet.
Slutar med ursäkter med tiden som fiende.
Förändring sker när man bestämmer sig för att genomföra något man verkligen vill i livet. Så klart kan man planera saker och ting, sätta upp mål att nå, när man vill att det ska ske. Men bara för att man har en plan så i väldigt många fall så stöter man på saker som sker man inte räknat in sker. Sådana saker tar tid det med. Då blir man oftast klassad som tidsoptimist. Ett negativt ordval att säga till någon. Enlig mig iallafall. Jag har svårt att tro att det ens finns någon slags människa, på denna jorden som lever sitt liv enligt en tidtabell på exakt sekunden i sin egen skrivna agenda.
Så för mig så finns inte ordet tidsoptimist. För då är vi ju det allihopa.
Tidsoptimister.
Då väljer jag att använda ordet tidsperspektiv.
Förklaring på det....ja!
Tidsperspektiv är för mig är "på ett ungefär"...då har man inte lovat något eller någon eller sig själv något man inte lyckades planera in, det blev inte riktigt som man tänkt sig. Livet runt om en, den stannar inte upp fryser till is och inväntar det du hade planerat för...även det man planerat in i minsta detalj.
Livet har yttre faktorer som påverkar vår egen tidsuppfattning. Så många gånger man måste be om ursäkt när man punktligt bestämmer tider för saker man ska göra. Om vi skulle börja sätta ordet "ungefär" framför en bestämd tid. Det blir på något sätt mer förlåtande.
Hur många gånger sitter man inte ner i ett väntrum när man fått en tid till något ex vårdcentralen. Jag undrar om det hänt någon, att man blir inkallad på pricken, exakta sekunden den tid man fått?
Många kan bli irriterade eller arga, sura eller trött på det när det händer. Men en positiv sak är att i längden så bygger man upp sitt eget tålamod.
Tålamod är en bra egenskap. Tålamod är bla för mig förknippat med förståelse. Det är för mig ett gott klartecken på att man inte dömer någon. Ge det tid! Tid till att ta reda på vad som tog lite extra tid. Det betyder heller inte att du inte var lika viktig. Som sagt så står inte tiden still runt kring en, även om man har en djup önskan om det många gånger.
Ord...för mig är ord och ordval (som man ju äldre man blir) lägger starkare och större för betydelsen i vilken känsla vi samankopplar dom i. Om man redan som liten har turen med sig att lära sig konsekvenstänkande. Just när det handlar om ordval och vikten att faktiskt genomföra det som sagts. Då menar jag inte negativa lovord som med för sig negativa konsekvenser. För då har man råkat hamna i fel spår.
En konsekvens av något man väljer att göra, betyder inte att ett av valen är fel eller rätt. Vilken väg man än väljer att gå så kan bägge vägvalen leda till något positivt.
Många har en tendens till att använda ordet konsekvent eller konsekvensen av något i en negativ betoning, när man står vid ett vägval i sitt liv. Men, vem har rätten egentligen att yttra sig i vad som känns rätt för dig?
Klart att man kan ha olika åsikter om hur kontentan av det hela blir.
Det som gör att du växer i dig själv och stärker ditt självförtroende. Det kommer bara göra dig gott. Lev livet som du vill leva det. Greppa inte tag om någon annans åsikt, om vad du borde göra. När du egentligen inte vill göra på det viset som någon sagt "detta bör du göra".
Man föds inte med en manual i sin hand i hur livets gång ser ut från födsel till sin död.
Jag har en liten fundering när det gäller människan. Är vi ett flockdjur?
Vad tror forskare om det?
Jag tänker på alla dom människor som man kallar eremiter...många kommentarer om personer som väljer bort ett socialt liv...blir kallade egensinniga, konstiga typer, annorlunda, tokiga, knepiga kanske även en elak person som ingen vågar vara nära?
Varför ska det vara så märkvärdigt att någon kanske inte vill följa strömmen? Att kategorisera någon som kanske tycker om att vara ensam, väljer att inte vara social och har kanske ett ovanligt intresse.
Om man tittar på djurriket så finns det flockdjur och icke flockdjur.
Är även människan av samma slag?
Skillnaden mellan människan och djuren är att djuren pratar inte ett verbalt språk mellan varandra. Inget djur kategoriserar varandra på så sätt som vi människor gör.
Visst vi är födda med att kunna gå bakåt, framåt, upp och ner i våra tankar. Djuren lever på instinkter. Hur blev det så egentligen. Hur hade det sett ut om djuren hade varit precis som människorna. Undra hur mycket djuren skulle kunna berätta för oss som vi människor inte känner till. Även saker som vi VET att vi kan om djuren och naturen, allt vi forskat och uppfattat kanske är helt fel. Det leder mig åter igen till tanken om vi alla hade levt som "eremiter".
Hur hade vi utvecklats då? Forskare säger ju att vi människor inte använder hela vår hjärna. Kan ensamheten öppna upp dom delar av hjärnan som vi inte använder? Är det möjligt för mänskligheten att kunna komma på hur vi kan använda hela vår hjärnkapacitet? Vad gömmer sig i dom delarna. Hade vårt beteende varit annorlunda. Hade vi haft någon slags s.k övernaturliga krafter.
Vad är det som gör att vi har en slags blockering eller begränsning i våran hjärna?
Vägen dit är nog väldigt lång. Om man tittar på människans utveckling så långt tillbaka i tiden som bara går. Så kommer det nog ta miljontals år innan vi nått det svaret. Men vi kanske ej heller kommer så långt heller. Vi bor på en planet som en gång blivit till och någon gång kommer denna planet även dö ut. Med oss på den. Vad som helst kan hända vår jord. Och vi kan inte styra planetens öde. Men en sak kan vi faktiskt göra. Det är att ta hand om den. Det finns så mycket vi gör som skadar vår värld. Visst vi har börjat göra saker för vår miljö. Vi skulle kunna göra ännu mer för att värna om vår jord. Men hur får man varenda kotte på denna jorden att göra samma val och sammarbeta med varandra?
Vi äger inte denna planet. Vi lånar den...man ska ju vara rädd om saker man lånar. Går en sak i sönder så är det inte en självklarhet att man kan laga den. För det som gick i sönder kommer aldrig att vara den samme igen.
Jag pratar i gåtor väldigt ofta. Läs lite mellan raderna ibland.

Med det sagt glöm inte bort att visa kärlek så att det syns och hörs!
//vega

Mitt livspuzzel har aldrig varit en enkel asfalterad väg.
Den har haft extrema kovändningar, gropigt, trögt, fult och helt hopplöst att hitta ljusglimtar i.
Men jag har hittat min väg tillbaka och ändrat riktning i livet.
Jag är glad, mår bra, trivs för första gången i mitt liv där jag står nu.
Världen ligger framför mina fötter. Det jag såg som omöjligheter förr kan jag lätt dansa igenom med stil.
Jag finns, jag existerar, jag ser, jag hör allt är tydligt och tryggt.
Även om mitt liv var en upp och ner vänd värld med törnar och taggar överallt så har jag lyckats hitta mig själv.
Ja visst! Så klart så är inte allt på plats än....men jag vet att det kommer att lösa sig. Jag har en tydlig plan på hur jag kommer vidare.
YES....
Nu kom det efterlängtade regnet och åskan.
Sitter ute på min ute plats just nu och njuter av att höra naturens krafter.
Det är magiskt och häftigt att lyssna på. Vi är så små på denna planeten. Små som myror i en stor myrkoloni.
Vi har haft underbart väder i ett par veckor nu. Varmare än vad vi haft förra sommaren. Jag längtar inte efter vintern...den får gärna inte komma alls.
Till nått annat....
Mini åkte hem till sin pappa idag, hon börjar
åter i skolan nu på torsdag.
Så nu blir det varannan helg och när minis pappa vill vara barnledig. Saknar henne redan. Hon smittar av sig med mycket positiva energier. Man vill bara stanna tiden när hon är här. Det är så underbart.
Men jag önskar att hennes syskon åxxå skulle kunna vara här, få uppleva det mini får uppleva. Men med tiden löser sig saker och ting säkerligen till det bättre.
Jag väljer att leva med positiva tankar och tror starkt på carma.
Allt som man tänkt varit negativa händelser har för mig blivit viktiga erfarenheter ändå...Hur jobbigt det än har varit.
Det har ju tagit mig dit jag har velat när det kommer till självutvekling.
Ingen är perfekt men vi är så bra som vi själva gör det till.
Det finns inga MÅSTEN i livet, det gör det faktiskt inte. Det finns bara VAL.
Vi gör bara val i våra liv. Vi kan faktiskt välja vad vi vill.
Något man bör tänka på är att vara egoist på ett positivt sätt.
"Vem är den viktigaste personen i ditt liv?" brukar jag fråga människor...
Ibland har dom ingen anning o ibland svarar dom en person dom tycker är viktig för den.
Men det är ju helt på tok fel..
Svaret bör vara "Jag själv".
För att det är DU som ska leva ditt eget liv. DU bestämmer vad du tycker.
DU bestämmer vad som gör dig lycklig.
DU är den enda personen som är så pass viktig, att allt du gör för dig själv, för att älska dig själv, ger andra runt om dig presic den energin, godheten, kärleken, tryggheten allt du är.
Det smittar av sig på andra. Lev aldrig ett liv baserat på vad andra tycker och tänker om dig. Det äter upp en inifrån.
DU SKA VARA DU!
Konflikter mellan olika individer baseras väldigt mycket och ofta på att man har egna åsikter om saker och ting. Det glöms bort att det är faktiskt helt okej att tycka olika. Det betyder inte att någon måste ha rätt.
För ingen kan säga att den andre har fel.
Man måste respektera varandras åsikter. På riktigt...att hysa agg om någons åsikt tar en ingen vart. Alla har rätt att tycka olika utan att det ska behöva bli ett helt meningslöst pajkastande fram och tillbaka.
Jag själv har varit fast i ett sånt beteende en gång i tiden. Så mycket bortkastad energi...
Energi man kan använda till något som är så mycket sundare för själen och hjärtat.
Hjärnan kan man programmera om faktiskt.
I studier bevisat av noggranna forskare har vi människor lärt oss leva i ett vist mönster. Det är jätte svårt att bryta upp det. Har mött så många människor som lider av psykisk ohälsa. Så många som fastnat och inte finner vägen ur det.
JAG är ett levande exempel på att det går att förändra mönstret hjärnan lärt in sig. Det handlar mycket om att ha rätt människor runt om sig. Göra ett djupdyk i forskning om hjärnan exv. Och även börja med lite mindfulness övningar.
För att bli mer medveten.
Medvetenhet är en väldigt bra egenskap att utöka hjärnans kapacitet till att lagra egna verktyg för att förändra mönstret.
Öppenhet och att bli ärlig mot sig själv är åxxå bra ingredienser för att lyckas vända mörker till ljus.
Finns det någon där ute som råkar snubbla över min blogg. Kanske mår du inte så bra med dig själv...så hoppas jag innerligt att jag har lyckats tända ett litet ljus för dig, ett hopp om en framtid...en framtid där du kan få tillbaka allt det där du vet du har i dig.
Så länge så fortsätter jag att försöka skriva en menningsfull blogg som kanske kan göra nytta för någon vilse själ.

Ett ordspråk som avslut:
.LEV MJUKT.

//Vega

Stay strong

God morgon världen...

Eller kanske inte riktigt god morgon...klev upp kl 7 i morse.
Min lilla flicka kom hit igår...Vi stack ner till stranden för ett snabbdopp sen hem tog en dusch, lagade kvälls mat, gjorde oss redo för sängen och en film.
Jag älskar att ha henne här och vill bara att tiden ska stanna.
Hon bor ju hos sin pappa. Lyckligtvis så bor vi i samma kommun men dom bor tyvärr ute på landet...och jag har inget körkort.
Jag vill så gärna ha körkort men för tillfället så finns det inte plats i ekonomin för det ändamålet.
Min minsta flicka är inte mitt enda barn...jag har 3 till...3 tonåringar som inte bor hos mig.
Det gör lite ont i mitt hjärta då min äldsta dotter inte vill ha med mig att göra.
Tyvärr kan jag inte göra något åt det...hon vet inte sanningen om vissa saker.
Jag har aldrig velat säga onda saker om hennes pappa, vad som har hänt, hur han har varit, vad han gjort mot mig och barnen under hans och mitt förhållande.
Jag biter mig i tungan...ofta!
Jag hoppas på att i framtiden när hon är mogen för att ordna upp allt, kommer till mig...jag har erbjudit henne massor av lösningar för att ordna upp allt.
Men det blir tvärstopp.
Jag vet om att när jag blev sjuk så påverkades ju barnen av mitt mående.
Det är inget jag kan få ogjort...men man kan lösa saker med professionell hjälp.
Det jag uppfattar av henne är ett dåligt mående psykiskt.
Hon behöver hjälp med det...
Jag kan inte påverka det för samarbetet med hennes pappa fungerar ej.
Jag har inga problem med kommunikation, men det har pappan.
Det är så tråkigt.
Om hon bott hos mig så hade jag förmodligen för länge sedan bett om hjälp inom vården för hennes skull.
Det är jobbigt att höra allt hon säger, att jag har manipulerar alla mina barn, att jag har gjort så att hennes storebror hatar henne, påstår att alla hennes syskon har varit mina favoritbarn, att jag sagt till henne att jag önskat att hon inte fanns och att jag aldrig velat ha henne, jag har bara svikit henne hela tiden...listan blir bara längre och längre.
Jag pratade med med henne sist igår i telefonen...hon frågade varför jag inte hade svarat på hennes påstådda "frågor".
Sen gick hon igång så mini hörde allt hon sa, hennes hat mot mig, att jag inte är hennes mamma längre och att hon skulle se till att pappas fru ska adoptera henne och att hon aldrig mer vill se mig mer och aldrig mer vill prata med mig igen.
Mini blev jätte ledsen och grätt så jag fick trösta henne å förklara för henne att hennes syster är i en känslig ålder och är en arg tonåring och att hon kanske inte mår så bra i sig själv.
Jag vill ju inte att mini ska ha en negativ bild av sin syster.
Mini kan inte förstå hur hennes syster kan säga elaka saker om sin mamma.
Minis pappa och jag har ett gott samarbete så även min sons pappa.
Mini känner sig trygg hos mig och visar mycket kärlek och jag besvarar alla mina barn med kärlek.
Även så min äldsta dotter.
Men hon ser inte det...när hon väl hör av sig så söker hon direkt konflikter.
Det ska inte behöva vara så här.
Jag vill bara att hon ska få må bra.
Men då måste samarbetet mellan föräldrar funka.
Min äldsta dotter lillasyster (min dotter)som hon åxxå även bor tillsammans med henne...blir nog väldigt påverkad av sin syster negativt.
Det är inte hälsosamt för henne.
Ibland funderat jag på att kontakta soc och få tips på vad man kan göra i min sitts.
När hon inte bodde hos sin pappa så var hon jätte lycklig varje gång vi sågs, vi hade jätte roligt...men nu känner jag hur hon glider längre och längre ifrån mig.
När jag ringer henne så blir samtalen bara kortare och kortare.
Barn ska inte behöva ta någon av föräldrarnas parti.
Eller känna sig tvingade att lämna ute den andre föräldern.
Något måste göras.
Jag är glad i allafall att jag har fått en advokat denna gång.
Tingsrättsförhandlingarna äger rum i oktober.
Fast allt detta som skulle ha ätit upp mig inifrån så är jag starkare än förr.
Jag mår bra...jag har mitt liv under kontroll.
Saker och ting har fallit på plats och fortsätter dagligen att gå precis i den riktningen jag vill att det ska gå.
Jag Bor där jag trivs bra och vill stanna.
Nä nu får det räcka för mig idag.
Min syster och minis kusiner är här nu för att hälsa på.
Så Hej då så länge....

Ja du...Första inlägget...Vad skriver man då?
Hur började min morgon?
Vaknade vid 8 som vanligt, morgon puts, kaffe, ut med hund sen igång (igen)med att försöka fixa med att lägga till mitt nya kort i Comviq appen. Hölt på att bli tokig för att jag först inte fick det att fungera. Jag menar jag var i kontakt med Comviq igår som berättade hur man skulle göra. Han sa att han skulle lägga in tillräckligt med nät på det nya kortet gratis så att jag kunde regga det manuellt. Men tydligen gjorde han inte det. Provade även att låna nät av grannen så att jag kunde lägga in kortet i appen för att det skulle bli enklare att fylla på det, med mitt flyt så fungerade det inte. SKOGSTOKIG.
Men till sist lyckades jag göra det på ett helt annat sätt än vad han på Comviq så va det ända sättet att göra det på.
Men inga sura miner här inte. Nu ska "teckniska fröken" här koppla in min router å få det att fungera med....haha...vi får väl se hur det går. Lyckas jag fixa skiten så blir det ner till stranden som en klapp på axlen. Andra alternativet i dagens agenda blir väl att skaffa sig en peruk för alla tussar som kommer att ryka för att få helvetes skitet att funka. *pust*.

My life in a box.

??Me myself and I??